Träffade Anna som jag jobbade med för 14 år sen på Stockholms universitet, hon var sig lik, hade blivit mörkhårig och lite smalare i ansiktet men honkände igen mig och vi pratade en stund. Det var inte så där pinsamt som det ofta blir när man träffar nån som man inte sett på länge, oftast struntar jag i att säga hej för jag vet inte hur jag ska bete mig riktigt. Med Anna gick det bra.
Är nu hemma ensam igen, sista natten av ensamhet och lugn.
Pratade med mamma idag och berättade allt om hur jag känner, grät i telefon, men hon är kall som vanligt. Tycker att jag ska vara "smart" och med det menar hon att jag ska bo kvar med T tills efter bebisen kommit...jag vet inte om jag orkar så länge. Kände mig ledsen men ändå stärkt på nåt sätt efteråt, har inte gråtit alls hittills pga det här och det kanske var bra att det kom några tårar. Under kvällen i kväll så tog vi inte i varandra en enda gång, inte ens när vi sågs. jag fick en snabb puss på kunden när vi skiljdes åt, men det var allt. Jag tror inte att han är lycklig heller och jag vet inte hur jag ska fixa detta. Nu är jag trött och ska kolla FB lite sen ska jag nog sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar