Igår frågade han om han fick bjuda mig på middag på stan, och jag sa reflexmässigt nej, och la lite taskigt nog till att han borde fråga någon som vill gå på stan och att vi ändå inte har något att säga varandra...jag var lite onödigt brutal faktiskt, men det var som att orden bara kom utan att jag tänkte på det och jag tror han blev lite besviken. Jag föreslog att han skulle bjuda ut sin styvbrorsa på middag istället för de ses aldrig och han sa att det skulle han göra. Han måste sysselsätta sig lite mer och skaffa sig fler kompisar, eller någon överhuvudtaget, jag vill inte att han ska hänga upp hela sitt liv på mig. Det är som att jag förbereder honom på att bli singel igen och att han då måste ha någon att vara med ibland.
Mötte en gammal klasskompis i morse, vi gick 1-9 tillsammans och hon är fortfarande jättesnygg och smal och vacker. Jag var osminkad, hade mysbyxor och hund och kände mig allmänt risig, men jag försökte bortse från det just då och försökte vara rolig och trevlig ändå. Hon har två söner varav den ena går på det dagis som troligen kommer bli det jag sätter min son på.
Jag känner mig ganska lugn idag och känner att jag måste försöka ta en sak i taget, är stressad över det mesta men när jag inte tar det lugnt så blir det övermäktigt stundvis. Funderar mycket på det här med förlossningen och att jag inte vill ha med någon där. Vet inte hur T kommer ta detta, men han kommer väl foga sig som vanligt. Han är en sån som fogar sig i vad jag vill jämt. Det är ju bra på vissa sätt men också en av de saker jag stör mig på. Han säger aldrig ifrån och säger aldrig vad han tycker...
Idag ska jag vara hemma mesta delen av dagen, skönt...ska ta det lugnt bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar