Är lite orolig för hur det ska bli de kommande veckan då T börjar sin semester på fredag. Då kommer vi måsta umgås hela tiden nästan och jag kommer bli tokig igen.
På söndag fyller jag år. 40. Ca 20 pers kommer, både vuxna och barn och vi ska laga en massa gott tills dess. T hjälper mig och det känns toppen. Han är väldigt snäll när det gäller sånt. Eller han är väldigt snäll när det gäller det mesta, och det är väl delvis det som driver mig till vansinne. Han säger aldrig emot, han tar allt jag säger och gör och ger mig aldrig några reaktioner på något, vad jag än gör.
Magen växer. Är nu i 23:e veckan. Tror att jag kanske har börjat känna av bebisen där inne, har trott att det var magen som bubblade men det är det nog inte. Lilla gumman har börjat bli verklig.
Idag har jag en lugn dag framför mig, tror jag. Vi får se hur dagen går!
