Snart är det dags. Snart ska vi ÄNTLIGEN flytta isär. Nu handlar det bara om veckor kvar, det känns helt overkligt och helt fantastiskt!

Jag har hittat en lösning på mitt boende och ekonomin i det. Mamma är inblandad och det tackar jag alla gudar för! Jag kommer leta efter en billig lägenhet så att jag kan få ihop ekonomin framöver och inte behöva leva på svältgränsen.

Jag är så glad att jag ska få bo ensam utan T!! Det känns enormt stort och som en början på ett nytt liv och ett nytt kapitel i mitt liv.

Min gumma är nu 9 månader och världens finaste tjej, jag älskar henne mest av allt i hela världen och kan inte tänka mig ett liv utan henne. Med vovven är det värre, jag har svårt att pussla in honom i mitt liv. Han får tyvärr lida för att jag är så enormt stressad av allt, jag har inget tålamod alls när det gäller honom men enormt och oändligt när det gäller gumman...

Vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det, vill lämna bort honom några månader tills allt detta är över och livet kan gå tillbaks till ett normalt sådant. 2-3 månader utan honom vore så skönt, men samtidigt väldigt sorgligt. Han har ju varit min älskling så länge men nu har hans plats tagits över av gumman.

Vad ska jag göra?

nuförtiden...

Vår dotter är underbar. Hon är 7 månader idag, och jag älskar henne mest av allt i hela världen. Bor fortfarande med sambon, det har gått ett år snart sen vi gjorde slut. Vet inte hur länge till jag står ut, vill bo själv med gumman. Längtar så!!

Ekonomin är åt helvete. Detta kommer gå åt skogen det här. Jag måste klara det på något sätt, men vet inte hur...