Nedräkningen har börjat

Magen är stor. Jag mår ändå bra, förvånansvärt bra måste jag säga. Trodde att jag de sista veckorna skulle vagga omkring och knappt kunna gå, men jag är nästan som vanligt tycker jag. Magbältet har verkligen gjort susen så att jag kan röra mig mycket bra.

Har fått tid för planerat kejsarsnitt den 1 december. Läskigt men ändå skönt. Har varit jättestressad över mitt skelett och alla problem och hur förlossningen skulle påverka detta inför framtiden, så jag ville verkligen ha snitt. Nu när jag fått det så känns det jätteläskigt faktiskt. Det är ju ändå en stor bukoperation som kommer lämna ett stort ärr på magen för alltid.

Jag oroar mig också för hur det ska gå med hunden och blöjbyten osv när T har börjat jobba igen. Han får komma och byta blöjor varje gång första veckan iallafall, jag får ju knappt röra mig efter snittet. Jag undrar hur det ska gå.

Är också lite orolig för hur det ska gå med vovven och bebisen, jag vill ju inte att han ska känna sig bortskuffad när hon kommit. Han har ju varit min bebis i 6,5 år nu och centrum i mitt universum och nu helt plötsligt ska han få konkurrens....

T sover ju i andra änden av lägenheten så jag hoppas han hör när jag ropar på honom mitt i natten för att byta blöjor! Jag kommer ha bebisen i sängen med mig så att jag slipper gå upp varje gång jag ska amma. Hoppas det kommer funka...

Lite nervös som sagt! :-)